Så hade vi kommit hit igen då det är dags att blicka tillbaka på året som gått. Tyckte ju att det var nyss jag sammanfattade förra året. För visst går åren fort men detta år känns som att de har gått rekordfort!
Å vilket år det har varit på så många olika sätt! Det har hänt otroligt mycket, både positivt som mindre positivt. Livets bergochdalbana har fortsatt i ett högt tempo med höga toppar likaväl som djupa dalar ibland. Glädje och lycka har mött sorg och besvikelser. Hopp och förväntningar har blandats med hårt slit och motgångar. Men så är det ju de som gör livet värdefullt, spännande och något att vara tacksam över.
Ganska tidigt in i detta år så förstod och insåg jag att detta skulle bli förändringarnas år på många plan. Vi kom till slutet på våran ponnysaga, jag köpte min efterlängtade lägenhet, Signe tog studenten och flyttade ännu längre bort. Klärke är nu inte längre hemadressen även om det alltid kommer att vara hem i hjärtat. Jag skrev på min fasta anställning som jag inte hade haft en aning om att jag skulle göra förrän utbildningen är klar.
Det som kanske blivit det största är att jag av dessa förändringar har funderat över mig själv många stunder. Ställt mig frågan om vem jag verkligen är åtskilliga gånger, vem jag vill vara och vad jag vill kämpa för. Jag har jobbat med att släppa på kontrollen och att våga kasta mig ut på okänt vatten ibland. Att behöva stanna upp och dra ner på tempot. Inse att det ibland inte går att hålla 110 km/h, att även jag behöver någon lugn stund. För hur gärna man än vill så går det inte att göra allt, allting samtidigt eller att utöka dygnet med fler timmar.
Står fast vid att allt går bara man vill men nu med lite andra perspektiv och värderingar.
Ännu ett år har jag fått skatta mig lycklig över alla otroligt fina människor jag har runt mig. Alla människor jag mött fått äran att möta, gamla som nya, vissa har gjort större avtryck än andra. Ibland måste jag fundera vad jag gjort för att förtjäna dessa fina vänner. Kanske för att jag älskar att möta människor och att jag älskar mina vänner och min familj mer än allt.
Tänkte att vi går igenom årets större minnen med lite bilder.
I Januari blev jag ett år äldre vilket firades med en mattetenta och sedan firande i flera dagar. Har nog aldrig blivit uppvaktad i så många dar någon gång.
Då klubben var nominerad för årets arrangemang så blev vi bjuden på Medelpads idrottsgala. En fantastiskt trevlig kväll och upplevelse. Tänk om jag då visste de jag vet nu..
I februari någon gång började tankarna bli mer och mer till verklighet och faktum om att det var dags att börja släppa hästarna. Att de skulle få börja söka nya små ryttare. Aramiz gjorde sista tävlingen tillsammans med oss och det med felfritt och rosett! I ett gnistrande och kallt Timrå. Sentimentaliteten gjorde sig enorm inom mig att ponnysysterkarriären gick mot sitt slut. Hur skulle livet bli när det bästa jag haft skulle ta slut..
10 Mars blev drömmen verklighet och jag skrev på pappren till min alldeles egna lägenhet. Till mitt första egna boende. Smått overkligt men så fantastiskt glad.
I två omgångar under vintern och våren var vi till Vemdalen för trevligheter. Detta härliga ställe!
Påsken spenderades som vanligt på klubben med ponnypåsktävlingar. Rekordstort startfält och två långa dagar senare somnade jag fort och som en nöjd tävlingsledare.
Skolan har fortsatt och tempot har ökat. Stundvis som motivationen varit mer eller mindre obefintlig. Någon äkta pluggmänniska är jag inte och kommer aldrig att bli. Men nu kliver vi snart in i termin 6/7 och förhoppningsvis är det bara ett enda år kvar! Jag har under året haft två fantastiska praktikperioder som gett mig väldigt mycket både inom utbildningen men även som människa.
Så kom studenttiderna och de var lillasysters tur att äntra balkongen på Skvadern. Strålade ikapp på balen gjorde de och härjade senare på flaket.
Efter studentens lyckliga dar drog jag och kusinligan med grannfamilj till Italien. Detta fantastiska land som överraskade och imponerade på mig med dess underbara omgivning och fantastiska mat. Å vi får inte glömma vinet å glassen!
10 dagar med vila och semester det var nog mer välbehövligt än vad jag velat erkänna. Hade aldrig längtat mer efter att bara ligga i en solstol som jag gjorde då. Jag behövde koppla bort allt annat för en stund bara få vara. Underbara minnen tillsammans med dessa människor! Bad, sol, alla fina platser vi besökte samt allt gott vi åt.
Dagen efter hemkomsten från Italien var den stora dagen kommen. Nyckeln fick hämtas och lägenheten var min på riktigt. Första lasset från Klärke gick på kvällen och lyckan gick nästan att ta på när jag började möblera.
Midsommar firades som vanligt på my favourite place on earth. Det under den varmaste midsommar jag kan minnas på länge! Så fint väder att man kunde gå i känning alla tre dagar. Vi kom direkt från Italiens värme till den svenska sommaren då den är som bäst!
Även om de riktigt fina sommardagar inte blev så många så blev de iaf några och det blev till många fina minnen. Sol, bad, skratt, sena sommarkvällar och äventyr.
I augusti blev det dags, Aramizen fick flytta till en fin familj på Alnö. Hur bra det än kändes med dem så kändes det tungt för oss inombords. Vi sa hej då till en familjemedlem och vän sedan nästan 6 år tillbaka. Tårarna rann hela dagen men dämpades lite av Astrids stora glädje när Signe räckte över grimskaftet. Här hemma blev det för alltid tomt och ett kapitel avslutades, ett kapitel som innehållit och betytt obeskrivligt mycket!
En dryg månad senare flyttade Queenie ner närmare mig och jag har fått spenderat hösten med denna donna. Med det blev stall Klärke tomt på riktigt.
Jobbgänget var en helg till Åre i september. Vandring, god mat, Zipline och trevliga kvällar, mysigt värre!
Under hösten drog vi i gång div. 2 laget detta med målsättningen att vi skulle ha så himla kul. Å de mina vänner det hade vi! Vi körde igång med en tacokväll, fortsatte med en halvbra start på näset och avslutade med 2 andraplatser. Men framförallt så är det bästa med detta gäng att få se deras laganda, deras gemenskap. De visar upp just det som jag hade som drömbild och mål när jag fick förtroendet att bli grenledare. De ska synas att vi är SRK och de ska synas hur kul vi har det. Vilket var något vi även fick beröm över på prisutdelningen på finalen.
För mig är det en otrolig tacksamhet att jag får möjligheten att följa dessa tjejer och ekipage. Att se de lyckas både i lokala LC starter som till SMmedaljer. Från träning till tävling, från ena klassen upp till nästa. Jag får kombinera två av de saker jag brinner mest för hästar och barn.
Något jag inte kunnat drömma om var den tacksamhet som jag både under säsongen men framförallt nu efter den har fått! Ponnygänget lurade ut mig på middag och som grädde på moset fick jag nomineringarna till idrottsgalan. Att jag sedan blev utvald till en av tre finalister kändes smått overkligt men så fantastiskt roligt. Det ser jag som det finaste kvitto man kan få!
Så under oktober/november fick vi säga hej då till mormor. Väntat men ändå så definitivt, en fin stund i kyrkan fick vi till än sålänge vinterns finaste dag. Min finaste lilla mormor fick äntligen vila i frid ❤️
Så blev det december och jul. Detta år fanns inte tiden och fokus för att maxa med bak, pyssel och julstämning då det ständigt varit B-uppsats i fokus men så fick det bli i år. Det blev ju trots allt himla bra ändå. Jag har fått tid och fina stunder med de jag älskar mest. Ännu en underbar jul med de bästa.
Med detta vill jag passa på att tacka alla för detta år. Familj, vänner, alla ni som jag mött under året. Jag har ett fint år med en del lärdomar och minnen att ta med mig. Nu ser vi framemot ett nytt år med nya möjligheter och nu gör vi 2017 ännu lite bättre!
Med en utav årets nya favoriter inom musiken så vill jag avsluta med hans rader och sedan ett gott nytt år alla underbara vänner!
0 kommentar(er)
