Den tolfte februari 2009 klev en brun liten ponny av lastbilen på kungsnäs. Smygande genom snön följde hon med oss hem och den dagen inleddes det som skulle komma att bli en resa genom livet, en minst sagt innehållsrik resa och en resa som idag gjort mig till den jag är. Den bruna lilla ponnyn som fångat mig mest av de fyrbenta varelser jag någonsin träffat. Det positiva lilla energiknippet med många idéer men ett stort hjärta, min första och alldeles egna ponny. Hon gav oss så många lärdomar, äventyr och framförallt så många fina minnen. Hon fick lämna oss allt för tidigt men efter nästan fem fina år. Min music❤️
1,5 år efter att Majsen hade klivit in i våra liv med stora och ibland stormiga steg kom Aramiz hem till oss. Den stora snälla och mycket sällskapssjuka fuxen som med varsamma steg lärde Signe allt och lite till. Som bara gjorde precis det han behövde men ibland blixtrade till med en och annan placering och rosett inne på tävlingsbanan. Han som var våran läromästare och blev våran älskade kung. Vår fina Arthur 💙
I halvtid fick Aramiz byta sin prinsessa mot en guldig irländsk drottning och som hon förgyllde vår ponnytid denna underbara fina lilla ponny. Så feminin, så positiv, trevlig, arbetsvillig och hoppglad denna ponny är. Hon som visade oss hur otroligt roligt tävlingslivet verkligen kan vara. Hon som skämde bort oss med rosetter, framgångar och så många lyckliga stunder! Hon som fick bli avslutet på vår resa den 1/12 2017, på familjen Backlunds ponnysaga och på ponnytiden som vi fick. Vår älskade Birchgrove Queen.👑
Jag vet att jag redan tidigare har sagt det men jag är så innerligt och otroligt tacksam över denna tid och allt som den har gett. Så många människor jag lärt känna genom detta äventyr som så många blivit till fina vänner. Så mycket roligt, så många minnen och så många lärdomar i det övriga livet i stort. Alltifrån ansvar och arbete till ödmjukhet och tacksamhet. En ledarroll jag är mycket glad över och fått sådan uppskattning för. Utan dessa fyrbenta vänner kan jag helt ärligt säga att jag inte vet vem jag hade varit i dag men någonting säger mig att det inte hade varit den samma. Tänk att mitt mångåriga och ihålliga tjat fick mina fantastiska föräldrar att ge oss denna möjlighet och erfarenhet. De är två styckna jag aldrig kommer kunna visa tillräckligt mycket tacksamhet till❤️
Till det nya året ser jag framemot nya hästäventyr utan egen häst i ägo, istället tillsammans med alla jag får chansen att dela deras resor med likt den vi själva har haft. ✨
0 kommentar(er)
