Allhelgonahelgen är här och i år känns den lite annorlunda. Den känns lite mer, lite viktigare och lite finare. Kanske för att det är den första efter att vi sa hej då en sista gång till mormor. Kanske för att det var jag som för första gången var upp och tände ljusen på gravarna.
Ett helt år har nu alltså gått sedan hon bytte sida och jag hoppas innerligt att hon någonstans i från har följt mig och det som skett i livet i år.
I går på jobbet tog vi en promenad med barnen och avslutade med att gå över kyrkogården. Vi hade då en hel del intressanta samtal om allhelgonahelgen, livet, döden och det efter den. Om vilka som dör, kommer alla verkligen dö en dag? När då, imorgon?
Det är just detta som gör att jag älskar livet, alla dessa olika delar. Att få möta människor i alla olika åldrar, utbyta olika sorters delar i livet och få känna både glädje och sorg över det livet bjuder på.
Ta vara på livet, använd det väl, var tacksam för de man har nära och minns de som inte längre finns. ❤️
0 kommentar(er)
